Dagen har varit ganska konstig idag,
men jag är frisk igen, och det är alltid bra!

Vet inte varför den varit konstig,
jag har bara gått runt med en orolig känsla i magen. Väldigt jobbigt, med tanke på att jag inte vet vad som är fel. Hade jag vetat hade jag ju kunnat fokusera på att få bort orosmomentet, lösa problemet. Men nu går inte det, och det är fruktansvärt frustrerande, jag är ju en problemlösare (och skapare), men nu när jag inte vet vad problemet är kan jag inte lösa det.

Äsch, det är säkert något jättelöjligt. Eller så är det kanske ingenting alls?
Vad det än är så ska jag försöka att inte ägna en till minut av kvällen till att fundera på det, för vad det än är så är det inte värt att jag sitter och grubblar över det istället för att jobba ikapp med lite läxor. Visst?

Nog om det;
nu sitter jag och skriver lite, utan att komma någonstans och ikväll ska jag iväg på långrep. med orkestern och småfolket, det är konsert den 14feb och vi har verkligen inte övat ihop oss alls, men det löser sig. De små är väldigt söta och duktiga, men jag bävar ändå lite för repet.. ända sedan jag var praktikant på musikskolan i vintras har alla sammankonster med de små inneburit en jädrans massa uppgifter för mig. I klartext kommer jag få stämma deras fioler, hjälpa dem med papper: peka i noter. Ja, ni förstår. Och jag har ännu inte vid 14-års ålder lärt mig det magiska ordet nej. Jag kanske ska ha det som terminsuppgift på slöjden den här terminen (förlåt, internskämt som egentligen är väldigt kul).

Nu ska jag putta ut lillebror från köket och slänga ihop lite mat snabbt (i micron såklart) men jag är stolt för det.

Love