Tv:n klistrar digitala skuggor i taket;
flimrande färgglada skuggor.

Alla lampor i huset är tända och jag,
jag sitter i soffan med fötterna indragna under filten.

Skyr de riktiga skuggorna,
leker stark.

Ensam.

Rädd för mörkret som jag är, dras jag till de digitala svärtorna.

För det är jag, en lördagskväll,
jag och de flimrande skuggorna i taket.

Go'kväll!

Här kommer lite reklam mitt i nätsurfningen, jag "hittade" en skittrevlig onlinestore. http://www.chicy.se/shop/, nu är jag inte riktigt lika teknisk som igår, så jag klarade inte av att göra en såndär, snygg länkning.

Chicy.se har verkligen kläder i min stil, där är ganska dyrt så kanske inte ett ställe man handlar allt på, men kanske något?

Någon som vet om deras storlekar är "onormalt" små eller stora? Jag funderar starkt på att köpa någon av dessa godingarna:



Floral skirt, rea 99:-



Fringe mini skirt 389:- Asgullig :)



Mohair-Blend dress 599:-



Oversize t-shirt 489:-

Kolla in hemsidan, där finns mycket fint!

Kram

Den lilla "jag älskar animerat" tönten inom mig, har precis sett på bio :) Han var och såg Up. Och det är nog årets gulligaste film.

Alla karaktärerna var verkligen klockrena, urgulliga allihop; till´och med den lilla stanistiska enstörningen i Syd Amerika (som Amerika fast syd) hade en viss egenkär charm. Loved it! Men å andra sidan, älskar jag det mesta som är gulligt, och allt mer framstår som gulligt allt efter som. Det är nästan som om jag ser allt genom ett ljusrosa chiffong tyg... Vi kan skylla det på åldern ;) allt går att skylla på åldern nu för tiden, är jag sen till skolan, då är det åldern som gör att jag behöver sova längre. Som sagt allt går att skylla på åldern, och kanske ligger det sanning i det?

Åter till filmen: Huvudkaraktären kan också skylla det mesta på åldern. Han är sekler över pensionsåldern och lomhörd, men det hindrar inte honom från att ta med sig huset och flyga till Syd Amerika. Via flyg (?) kanske du tänker, men nej, varför skulle man vilja göra det så lätt för sig? Man tar såklart några hundra helium ballonger och fäster dem i skorstenen.

Realistiskt? Nej, men otroligt gulligt och gulligt gillar vi :)

Såklart hittar vi även lite klassiska movie scener: scenen där valet står mellan ett liv och huvudkaraktärens käraste ägodel och även lite gullig vänskap mellan gammal och ung, utan att för den skullen vara klichéeartad. Filmen är presenterad som en barnfilm och därför blev jag ganska förvånad på sättet de beskriver döden på och det är inte inbäddat i någon barnslig försäkran om trygghet. Nej, det är ärligt, verkligt och en brutal känslokrasch.

Hjärtskärande, precis som det "ska" vara.

Up (Upp i våra svenska biografer) vår 4,5+/5 JP:s

JP JP JP JP J +

- JP som i JeffyPeff

Filmen är helt klart sevärd, men jag rekomenderar er inte att lägga till de där extra kronorna för att se den i 3D som jag gjorde. Skillnaden är inte överväldigande och efter ett tag är det bara jobbigt för ögonen. Hade jag däremot sett den i "vanlig" så hade den blivit en starkt lysande 5:a.

Vad tyckte ni andra som sett filmen?
 

Hell Yeah! I'm naked.,

Hm. Jag insåg nyss hur mycket jag saknar mitt pandora berlock armband egentligen. Som jag skrev på min tidigare blogg (som jag inte tänker länka till för den är helt fail btw.) tappade jag armbandet när jag var och badade i somras och letade verkligen överallt efter det. Jag frågade i kassan gick fram och tillbaka där vi varit gång på gång, men det var borta. Jag hatar verkligen känslan av att tappa bort något jag verkligen tycker om, speciellt när jag inte hittat fina armband som kan ersätta det. Det känns faktiskt lite naket på handlederna trots att jag har andra armband.

Idag när jag var ute och drömsurfa (as usuall) hittade jag dock några stycken som egentligen är helt PERFEKTA. Jag hade säkert kunnat hitta andra tidigare också, men jag hade nog inte riktigt kommit över det gamla.. även om jag vet att det inte kommer att dyka upp sådär helt plötsligt. Time to let go, jag ska ersätta det och är väldigt sugen på att klicka hem något av dem. Vad tycker ni? Ska jag bryta mitt "inte köpa kläder/accesoarer på en månad" löfte för att mina handleder känns nakna? Jag tror nog jag kan göra det, ett armband lixom. Det är ju som underkläder, försjutton!

1. Väldigt vackert, vet dock inte om jag kan ha det till allt. PANDORA

2. älska, älska, älska. Dock dyrt som sjutton. Konfa present kanske? *blinkblink* THOMAS SABO

TTYL<3

(som rubriken säger)

Dessa vackra prylar, gamla med historia. Kära är vad dem är.
Speciellt skrivmaskiner, från tidigt 60-tal som bara väntar på att jag ska börja klinka på dem. Skriva obegripliga meningar och ord, bara för att se Courier New bokstäverna sakta pryda pappret. Och ljudet! Åh, dessa mysiga ljud.

Jag måste verkligen få tag på en skrivmaskin, en såndär i hårdplast. En rosa.
Någon som vet vart man kan få tag på dem?

Vilken inspirations källa, tänk vilken makt och betydelse varje ord får när det inte finns marginaler för att bara trycka på delete. Och så finns ju alla texter på papper direkt och inte på någon bortglömd hårddisk.

Jag SKA hitta en. En rosa.




Kram

Jag är din vän och jag finns för dig.
Du betyder väldigt mycket,
men jag vet inte vad jag kan göra mer för dig, än att finnas här.
Vad du än har trott, så ska du inte tro att jag undviker dig. Lämnar dig ensam.

Jag skulle aldrig göra det. Jag skulle aldrig göra det.
Det finns löften som vilar på luften emellan oss,
löften som jag aldrig kommer att hålla.
Löften som säger att jag kommer stå där bredvid dig,
nästa gång världen hånler dig upp i ansiktet.

Hålla i din hand.

Natta, både jag och du vet att jag inte klarar av det.
Att jag inte kan.

Det är skönt att du får hjälp nu.
Eftersom jag vet att jag inte kan hjälpa dig.

Jag är din vän Natta,
en vän som inte ljuger,
avlägger falska löften.

Jag är en annan sorts vän nu Natta.
Jag är den där som försöker boka en tågbiljett för att hälsa på dig,
som skickar hello kitty knästrumpor med posten (säg att du har fått dem?) och som ringer,
bara för att prata.

Den där vännen vill jag vara.




Den vännen som älskar dig.

All cred för bilden går till Camilla Greco.

Livet på en Montesäri skola is A-mazing. Och jag har inget nyttigt att skriva för tillfället.

Kram

På bussen påvägen hem idag, hörde jag en tjej prata i mobil om att hon var påväg hem från polisstationen. Uppenbarligen frågade personen i andra änden vad hon hade gjort där eftersom hon började med en lång utläggning om hur hon blivit hämtad från skolan för att de trodde att hon langade narkotika. Herregud, jag menar. Hon blev hämtad från sin SKOLA; flickan var inte mer än 17-år och hon misstänks för att ha LANGAT knark. Rent knark.

Jag tjuvlyssnade lite till och hon berättade för personen i telefonen att de inte hittat något om langningen men att de tagit de 17g hon hade haft på sig.

Sick.

I tidningen för ett tag sen stod det om att vår lilla håla drabbats av en våg av narkotika bland ungdommar, men jag brydde mig inte så mycket. Tänkte något i stil med "de överdriver alltid" eller liknande.

Men vart är vi påväg? Hm, jag vet inte och kan inte svara på det. Jag vet bara att jag aldrig ska testa droger.

Precis som jag innnan alltid sa, "Jag ska aldrig cykla utan hjälm" eller "Jag ska aldrig ljuga för mina föräldrar". Och hur har det gått med det?

Usch, nu börjar jag bli mörkrädd

Kram

Jag läste ett inlägg på en annan blogg och ramlade då in i den här lilla tanken;

Kommer ni ihåg när ni var ”yngre” och räknade i saker. Själv räknade jag i klubbor, sådana där med tuggummi ifrån Baks Bunny, affären som mamma inte ville att jag skulle handla i. Ja, som sagt, jag räknade i klubbor.  Som t.ex. när vi skulle köpa stuttsmattan. Jag minns att jag tyckte det var lite slöseri eftersom man kunde få, 2700 klubbor för samma pris. Och inte förstod jag mig mer på det när någon frågade vad jag skulle göra av 2700 klubbor, jag menar det svaret är ju trots allt ganska självklart (?) äta dem såklart.

Vad räknade du i när du var liten?

(Hm, jag måste verkligen sluta med alla de här, "när jag var liten"- inläggen. Jag känner mig så fruktansvärt gammal då)

Och ang. det hemliga projektet så jobbar jag på det!