Och han var precis här och hälsade på med sina föräldrar, en riktig liten heting.
Vi satt i soffan och myste, men sen var han tvungen att gå.

Jag saknar hans blöta pussar redan.





Det är så sorgligt att behöva skiljas från den man älskar. Haha, skämt åsido. Släktträffen var väl precis som släktträffar brukar vara och nu sitter jag här, redigerar bilder och försöker tänka på att jag faktiskt borde plugga franska, men jag orkar verkligen inte, sen har jag ett so-arbete som ska vara klart på fredag och jag har skrivit hälften ungefär. Rädda mig, jag orkar verkligen inte.

Nu ska jag ta tag i den där jädrans franskan innan jag somnar i en trötthög på badrumsgolvet.
Kramar.